Vår partivän Nima har dokumenterat och funderat över så illa vänsterpartiets ungdomsförbund respekterar mötesfriheten och även var det anständiga uppförandet mot sina medmänniskor tagit vägen för dessa vänsterungdomar. Nima har ordet………..
”Äckel, svin, rasist” skriker en ung dam med tatuerade knogar åt mig på Kirsebergstorget den 14 maj. Innan dess har jag hunnit säga ”hej” till henne. Därefter tar hon emot ett flygblad från Eva-Marie Olsson och river sönder den utan att ha läst den. Tio minuter senare tar en lång kille emot ett flygblad från Angelika Bengtsson, spottar i den och kastar den på marken med en våldsam rörelse. Sedan så rör sig dessa personer omkring i torget med mobiltelefoner i handen.
Plötsligt dyker Ung Vänster upp och delar ut flygblad där det står ”rasisterna ljuger”. Samma personer som delar ut Ung Vänsters flygblad ansluter sig till en massa som tvingar polisen att spärra av området. I mitt huvud så upprepas samma frågor gång på gång. Händer det här i Sverige? Är det här på riktigt?
Ett ungdomsförbund till ett riksdagsparti som vill sitta i regering med Socialdemokraterna och Miljöpartiet kränker mötesfriheten. I regeringsformen kapitel 2 §1 så står det: ”Mötesfrihet: frihet att anordna och delta i sammankomster för upplysning, meningsyttring eller annat liknande syfte eller för framförande av konstnärligt verk.”
Ung Vänster tog min mötesfrihet ifrån mig för att jag var… ”rasist”? Jag som är född i Iran. Jag som växte upp i Rosengård och Fosie. Vem har jag varit rasistisk mot? Och vem är du som kallar mig rasist? Vissa saker går inte att förklara med ord så vi hoppar fram till 15 maj på Segevångstorget. Åter igen är vi omringade av samma personer.
Jag diskuterar med en väljare. Mellan oss finns en blåvit band. Polisen har spärrat av området igen. Men vi låtsas som om det inte finns några gränser mellan oss och har en trevlig politisk diskussion. En av vänsterextremisterna passerar. Han har ett lång blont skägg. Plötsligt skriker han åt mig ”din lurade själ”. Först tänker jag, vad menar han med det. Sen kommer jag ihåg vänsterns rasistiska världsbild. Invandrare som gått med i Sverigedemokraterna har blivit ”lurade”.
En invandrare som inte är vänster är en dum invandrare. Det är så vänstern förklarar sina misslyckanden. Efter torgträffen frågar jag en annan iransk sverigedemokrat om han blivit kallad saker av vänsterextremister. Svar: ”ja, blodssvikare”. Jag börjar fundera om man kunde göra en lista på alla rasistiska glåpord som invandrare i Sverigedemokraterna blivit kallade av ”socialisterna”. Hur skulle den listan se ut? Skulle Expo bry sig? Förmodligen inte. Det är ju ”god” rasism. Invandrare som gått med i Sverigedemokraterna ska behandlas som skit enligt vänsterns logik.
Det underliga är att Ung Vänster och deras vänner kan göra allt detta utan att media ställer frågor till Vänsterpartiet. Jonas Sjöstedt har tagit avstånd från att man ska störa Sverigedemokraternas möten men varje dag så kränker Ung Vänster Sverigedemokraternas mötesfrihet. Vad spelar det för roll att Jonas Sjöstedt tar avstånd från att kränka Sverigedemokraternas mötesfrihet när Vänsterpartiets ungdomsförbund fortsätter att göra det varje dag. Spottloskorna, de rasistiska glåporden, förolämpningar, våldet, de är verkliga till skillnad från Jonas Sjöstedt avståndstagande.
Sen vill denna människa, Jonas Sjöstedt, som inte kan förhindra sin egen organisation från att kränka människors mötesfrihet, bli statsminister. Var är media? Om alla andra ungdomsförbund kan kopplas med sina moderpartier, varför kan inte Ung Vänsters handlingar kopplas till Vänsterpartiet? När blev spottloskor så trendiga inom vänstern? Vänsterextremisterna verkar ha en kamel som förebild.
Den 19 maj var Ung Vänster på Hyllie station. Åter igen kränker de mötesfriheten. Har människor glömt den politiska kampen för att få mötesfrihet i Sverige? Den här gången skriker de åt en äldre sverigedemokrat ”jag skulle skämmas om du vore min pappa”. Vad har det med politik att göra? Jag ser hur de psykiskt kränker denna äldre sverigedemokrat i flera minuter. Till sist står jag inte ut och går och drar honom tillbaka. När jag är på väg att göra det så hör jag ”du är den första de skickar tillbaka”.
Åter igen ett invandrarskämt från vänsterextremisterna på min bekostnad. Varför måste vi såra varandra? Det är så svårt att välja om man ska vara besviken eller arg. Visst blir man arg när ens partivänner kränks om och om igen. Men man blir så besviken. Dessa vänsterextremister har gått i en skola men de har inte förstått hur en demokrati fungerar. Hur gick det till?
Å andra sidan är de inte så många. Men när man ser de i ögonen och ser hatet så är besvikelsen så stor att man står där helt förvirrad. Vem är dessa människor? Var kommer de ifrån? Varför respekterar de inte andra? Varför hatar de mig? Till sist blir det alltför många frågor och så vänder man sig, fortfarande förvirrad, och går bort för att söka tröst hos partivännerna.
Nima Gholam Ali Pour
