Under onsdagens partiledardebatt lämnade Sverigedemokraternas vikarierande partiledare Mattias Karlsson in partiets misstroendeförklaring mot socialdemokratiske statsministern Stefan Löfvén. SD har sedan valet varit tydliga med att de är Sveriges enda oppositionsparti, och detta blir allt mer uppenbart för varje dag som går i denna ytterst turbulenta mandatperiod.

Vi publicerar här misstroendeförklaringen i sin helhet.

***

Herr talman

Som regeringschef har Stefan Löfvén uppträtt på ett sätt som varit ägnat att skapa stor osäkerhet. I samband med budgetförhandlingarna i höstas gav statsministern besked om att riksdagens antagande av ett annat budgetförslag än regeringens skulle medföra statsministerns avgång. Beskedet visade sig senare vara falskt. Istället för att avgå meddelade statsministern den 3 december att han den 29 december ämnade utlysa ett extra val.

”Regeringen kommer den 29 december att besluta att utlysa ett extra val. Vi gör det med stöd av regeringsformens 3 kapitel 11 § och det här är för att låta väljarna nu ta ställning i detta nya politiska landskap. För det är det som är så viktigt att se att vi har. Det är inte som förr. Det här är något nytt, och då måste väljarna få ta ställning. Valet ska hållas den 22 mars.”

Strax före tiden var inne för att infria löftet visade det sig återigen att statsministern hade ändrat sig. Istället för att utlysa extra val presenterades en blocköverskridande överenskommelse som ingåtts för att kringgå de effekter av det parlamentariska systemet som vållar problem för den regeringsbildare som inte vill förhålla sig till valresultat.

Regeringen styr landet med en annan budget än sin egen. Statsministern har inte avgått och han har inte utlyst extra val. Att statsministern gång på gång ger tydliga besked om vad som kommer att hända för att sedan kort därefter ändra sig och agera precis tvärt om är ägnat att skada förtroendet för honom.

Statsministerns bristande respekt för det konstitutionella regelverket har lett till en djupgående och långsiktig osäkerhet. All makt i Sverige utgår från folket. Riksdagen väljs genom allmänna och proportionella val och dess sammansättning anses därefter spegla folkviljan. Det parlamentariska systemet bygger på idén om att den verkställande makten tvingas söka sitt stöd i en folkvald församling. En regering behöver därvid försäkra sig om att dess verksamhet befinner sig inom ramen för vad som kan accepteras av folkviljans representanter. Den svenska parlamentarismen vilar på 1974 års regeringsform, ett delikat konstitutionellt regelverk som inkluderar verktyg för att lösa upp svåra parlamentariska situationer likt den som för närvarande är för handen.

Decemberöverenskommelsen utgör ett alternativt regelverk, autonomt i förhållande till regeringsformen och i direkt strid med en av dess mest centrala principer. Genom att begränsa den församling varur regeringen tvingas söka sitt stöd från 349 till 279 ledamöter svarar regeringen inte längre inför folkviljan såsom den uttrycktes i valet i september. Överenskommelsen underminerar regeringsformen såsom den är tänkt att verka och konsekvenserna av detta kan på sikt bli att den parlamentariska demokratin allvarligt försvagas.

Decemberöverenskommelsen innebär i praktiken en förändring av den konstitutionella ordningen. Man har genomfört detta utan att något adekvat utredningsarbete ligger till grund för utformningen. Ingen har klart för sig vilka följder förändringarna kommer att medföra. Väljarna har inte tillfrågats vilket måste betraktas som mycket anmärkningsvärt.

Regeringsformen upprätthålls genom att de relevanta aktörerna förhåller sig till dess effekter och verkar inom ramen för dess syften. Ett agerande i enlighet med detta hade från statsministerns sida varit att avgå och låta talmannen och riksdagen återuppta arbetet med att utse en regeringsbildare med potential att uppbära tillräckligt stöd. Statsministerns underlåtenhet hindrar inte riksdagen från att agera för att tillse att de konstitutionella formerna upprätthålls och regeringsformen hedras också till sitt syfte.

Sverigedemokraterna yrkar i enlighet med regeringsformen 13 kap. 4 § att riksdagen skall förklara att statsminister Stefan Löfven (S) inte åtnjuter riksdagens förtroende.

Sd kuriren

En idé för oss i Bohuslän? Sverigedemokraterna i Karlskrona fick nog av förstörda affischer och drog till sjöss med sin valkampanj

Björn Tenland styr skutan mot framtiden

– Hur fyller man Kungstorget i Uddevalla en fredag förmiddag ?

– Jo man tar dit Jimmie Åkesson.
Bilderna från Åkessons besök fredagen den 29 augusti

Sverigedemokraternas valmanifest ”Vi väljer välfärd” presenterades på tisdagen i riksdagshuset. Genom andra prioriteringar än alliansen och de rödgröna kan Sverigedemokraterna utan att äventyra statsfinanserna föreslå kraftfulla satsningar på välfärden, jobben och pensionärerna.

– Det talas mycket om de ”48 miljarderna”. Dessa pengar är bara toppen av isberget. Kostnader för välfärd, utbildning, bostäder och arbetsmarknadsinsatser är inte inräknat. Inget regeringsalternativ har presenterat någon finansiering för hur denna invandringspolitik ska finansieras, vilket är djupt ansvarslöst.

– Sverigedemokraterna presenterar idag ett valmanifest med kraftfulla satsningar på välfärd och äldre, utan att för den sakens skull öka beskattningen av löntagare eller landsbygd. Vi har samtidigt valt att vara försiktiga. Vi har med detta valmanifest fortfarande pengar över samtidigt som vi räknat i underkant på invandringens kostnader då vi ännu enbart tagit hänsyn till Migrationsverkets direkta kostnader.

Sverigedemokraternas mest prioriterade förslag:

•  Fler vårdplatser. Partiet lägger sammanlagt sex miljarder under mandatperioden för att möjliggöra fler vårdplatser.
•  Fler boendeplatser för äldre. Sammanlagt satsas två miljarder under mandatperioden för att det ska kunna byggas fler trygghetsboenden och särskilda boenden för äldre som inte längre kan klara sig på egen hand.
•  Slopad pensionärsskatt, på riktigt, samt höjda garantipensioner. När reformen genomförs fullt ut 2018 beräknas kostnaden till 16 miljarder per år.
•  Avskaffad allmän löneavgift för de nio första anställda. Genom att växla ineffektiva arbetsmarknadsreformer från regeringens sida satsas 24 miljarder per år för att ta bort den allmänna löneavgiften som är en betydande del av arbetsgivaravgiften.
•  En reformerad arbetslöshetsförsäkring. Sverigedemokraterna vill höja taket till 1200 kronor under de första hundra dagarna för att sedan trappa ned ersättningsnivån till 800 kronor. Samtidigt avskaffas avgiften för alla löntagare och arbetslöshetsförsäkringen blir en helt statlig försäkring som administreras av Försäkringskassan. Detta beräknas på sikt kosta 6,2 miljarder per år.
•  Utökad möjlighet till heltid. Alla som inom offentlig sektor som vill ska få möjlighet att arbeta heltid. Detta förbättrar såväl arbetsmiljö som service och beräknas kosta 4,4 miljarder per år.
•  Satsning på företagshälsovård och friskare vardagshjältar i vård och omsorg. Detta möjliggörs genom införande av stimulansbidrag på 500 miljoner per år till kommuner och landsting.

Av hänsyn till oroligheterna i vår omvärld är Sverigedemokraterna nu beredda att göra ett avsteg från partiets biståndsmål på 0,7 % av BNI.

Jimmie Åkesson kommenterar:

– Miljontals flyktingar är i behov av omedelbar hjälp. Sverige skulle kunna hjälpa betydligt fler om bara viljan fanns. Utöver att vi riktar om 5,5 miljarder ur det befintliga biståndet till UNHCR väljer vi nu att anslå 3 miljarder extra till flyktinghjälp utöver den föreslagna biståndsramen. Detta möjliggörs delvis genom att vi väljer en mer ansvarsfull invandringspolitik som frigör stora resurser.

Läs hela valmanifestet här:

Valmanifest